“Vintern rasat ut bland våra fjällar
Drivans blommor smälta ner och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
Solen kysser liv i skog och sjö“
Vips så är det mitten på maj och man hinner väl knappt blinka förrän allting står i blom även i våra norrländska delar av landet, det går så himla fort nu när det väl satt igång känns det som. Snart är ängar och dikeskanter fulla av växtligheter, såsom rallarros och älgört/älggräs. Naturen vaknar till liv igen och öppnar därmed åter upp sitt skafferi för alla oss som gärna tar del av det som bjuds däri och jag tänkte därför ge några exempel på vad jag själv brukar hitta på med sådant som växer vilt i krokarna där jag bor.
Att plocka växter för att äta är inte precis nånting jag som pescetarian livnär mig på dock (haha). Jag skulle väl inte beskriva mig som varken värsta naturnörden i bemärkelsen att jag är särskilt kunnig på vår flora eller så- inte heller är jag väl superduktig i köket, men däremot uppskattar jag att testa nya saker och smaker. Tycker även det är så meditativt att ta med sin en korg eller bytta och traska runt i skog och mark. Ren njutning verkligen.
Ja naturen är fantastisk på så många sätt och gör gott både för själen, smaklökarna, magen m.m
Min mamma började för några år sedan att göra saft på olika blommor (vi har börjat kalla henne för “saft-maja”) och även jag har provat några gånger. Både roligt att plocka och gott att svalka sig med varma dagar. Sen får vissa av dryckerna otroligt läcker färg.
Obs att på bilderna nedan så använde jag även bladen och om det var av tankspriddhet eller lathet kan vi låta vara osagt, men det var hur som helst ingenting som försämrade smaken vad jag kunde märka.
Receptet som mamma brukar använda för att göra rallarrossaft är detta:
15 stora eller 30 mindre rallarrosblommor (hela toppen av växten med så mycket blommor som möjligt)
1,5 kg socker
50 g citronsyra
2 skivade ekologiska citroner
2 liter hett vatten (ej kokande)
Lägg rallarrosorna i en stor kastrull eller hink.
Häll på socker, citronsyra, skivade citroner samt 2 liter hett vatten (ej kokande).
Rör tills sockret har löst sig.
Låt svalna och förvara svalt i 4-6 dagar innan saften silas av och hälls på flaskor.
Saften håller ca 3 veckor i kylen. Frys in för längre hållbarhet.
Utöver rallarros brukar hon även göra flera omgångar av saft på syrén och älgört/älggräs (som smakar bittermandel och har antiinflammatoriska egenskaper). Såå gott!
Även nyponrosor och häggblommor är beprövade av saftmakerskan. Rossaften var väl helt ok enligt bådas tycke men spelar inte i samma liga som de förstnämnda. Häggen föll ingen riktigt för men nämner den ändå eftersom folk ju tycker så olika och tur är väl det!
Nypon, för övrigt, gör vi båda soppa av mot hösten, och nyponpulver som jag torkat har jag stående i en burk. Rikt på C-vitamin och andra nyttigheter.
Toppmurklor är förknippat med barndomen för mig. Att följa med moffar och leta på något av hans ställen. Få uppdraget och förtroendet att agera med-spejare tog jag på största allvar eftersom samtliga i familjen inklusive jag själv gärna ville ha murkelsås (mmm murkelsås..) på kommande gemensamma middagar. Minns hur vi for runt till platser där det brukade vara gynnsamt för murklorna och ibland skannade av långsamt till fots, ibland längs någon grusväg från varsin sida av bilen (där han bedömde att chanserna var lite mindre men ändå ville checka av utifall att..)
Han åkte också iväg själv med bil eller med sin röda gamla vespa och senare hans och mommas Kymco. Kunde komma tillbaks med fulla sätet av svamp och då var han så nöjd så nöjd.
Jag tycker fortfarande om att plocka (eller tjae, det blir väl mest att leta, haha) toppisar, men ska erkänna att jag haft en aning svårt ett par år nu eftersom senaste fynden innehöll en hel del små krälande typer ni vet, vilket jag har extremt svårt för så det avskräckte mig lite… Förstår såklart att det finns insekter i naturen, men sist var det så extremt (å hoppas inte ni andra blir avskräcka nu också hahaha).
Får väl se om jag har bättre tur med det nästa vända jag ger mig ut på, för den däringa murkelsåsen är ju trots allt to die for..
Brännässlor provade jag för länge sen att göra paj med, men det blev inte någon hit då. Mycket möjligt att det berodde på min tillagning, heheh.. Blev i alla fall glatt överraskad när jag gav det en ny chans förra året. Bjöd dessutom på nässelsoppa som förrätt vid ett annat tillfälle (höjdare tyckte alla provsmakare!) och gjorde även en pesto som blev god. Så kan numera rekommendera brännässlor som ingrediens!
Här är soppreceptet som jag utgick ifrån, om jag inte minns fel.
Chaga, eller sprängticka som den kanske är mer känd som, är en svamp som kan ses växa på vissa björkar och sägs vara väldigt hälsofrämjande. Läs mer exempelvis här eller här.
Jag har provat att mala en ticka till pulver, däremot törs jag inte säga så mycket om huruvuda det gett mig några positiva effekter eller inte eftersom jag i ärlighetens namn litegrann glömt bort att jag har det ståendes i en burk.. Får ställa fram den nu tror jag bestämt.
Utöver det jag nämnt så fyller jag som många andra gärna upp frysen med lingon, mylta, och blåbär.
Får väl emellanåt för mig att göra te på diverse blomster och blad, och så går det ju även använda ex. maskrosblad i sallad.
Och att dekorera med ätbarheter från det vilda naturskafferiet tycker jag blir väldans fint.
Har ni också något från naturen ni ser fram emot att ta vara på, d.v.s. sådant som ni inte aktivt odlar själva utan som växer vilt alltså? Är ni svampplockare? Vilka bär föredrar ni och vad gör ni av dem?
Rätt coolt ju att det finns så med möjligheter bara man knatar ut på sin egen gård eller tar en sväng till närmsta äng eller till skogs, såväl som när det gäller medicinalväxter som en god saft.
Vad säger ni om granskottssirap eller maskrosvin? Själv skulle jag gärna prova utvinna björksav, har aldrig smakat det och det påstås ju vara bra.
Nån förresten som har tips på nåt gott man kan få till med rönnbär?
/Linn Aldberg
