För exakt 30 år sen bildade 3 grabbar från Funäs, Hovermo och Åbbåsen ett band. Sedan dess har de varit aktiva i flera olika konstellationer, men även fortsatt spela ihop. Med gemensamma bandet Edgeland släpper de snart albumet “KEEPERS OF THE LIGHT”. Jag skickade därför över ett gäng frågor till dem.
Medlemmarna består av Jimmy Karlsson (sång & bas), Niklas Eriksson (gitarr) och Magnus Blixt (trummor).
Först och främst – hur skulle ni vilja presentera er?
Ovikens hårdaste band? Livsfarligaste hårdrocksbandet? Nä då… I grunden är vi bara tre bästa vänner som gillar att hänga med varann. Sen tycker vi att det är lite kul att skapa och spela musik, framför allt hårdrock, tillsammans. Eller vi tycker det är väldigt kul faktiskt!
För den som (ännu) inte är bekant med er – beskriv er musik? Vad har ni för influenser? Har det förändrats något genom åren?
Vi brukar säga att vi spelar rak och enkel hårdrock utan så mycket krusiduller. Riffbaserad hårdrock med driv och bra melodier. Eftersom 90-talet var den tid vi formades mest både som människor och musiker så blev det ju mycket Maiden, Metallica, Guns n Roses och Megadeth. Sen finns det nog typ 100 till, men ovan nämnda är nog huvudingredienserna i det recept vi kallar Edgeland. Det är klart att man plockar upp och även införlivar andra influenser över tid, men grundbultarna är desamma.
Vilka är era personliga favoritalbum?
Magnus: Det blir jämnt skägg mellan ”Seventh son of a seventh son” och ”Somewhere in time” med Iron Maiden.
Niklas: Appetite for destruction (GnR), Live after death (Iron Maiden) och Black Album (Metallica)
Jimmy: …And justice for all (Metallica) och Countdown to extinction (Megadeth)
På er Facebooksida står att ni grundades 1993 i Oviken – det är med andra ord 30 år sedan, inte illa! Hur började det hela? Var det möjligen i Myrvikens skolas musiksal? Och har ni hållit igång med musicerandet under hela den här tiden?
Det stämmer! 30 år i år och det är vi mycket stolta över! Närmare bestämt på Skärtorsdagen hade vi vårt första gig i matsalen på Myrvikens skola. Vi brukar räkna den som vår födelsedag.
Angående själva bildandet av bandet så var det mycket riktigt i musiksalen på en rast nån gång där tidig vårvinter 1993 som vi bestämde att vi skulle spela ihop. Dock sträckte sig planerna inte längre än till ett uppträdande i skolans matsal på påskavslutningen där vi skulle kompa vår lärare (Edgar Matzén) som skulle spexa lite och sedermera framföra ”Johnny be good” och ”Wildthing”. Niklas och Jimmy hade gjort ett par låtar redan och hade uppslag på några till som vi färdigställde och spelade efter att Edgar gjort sitt. Vi drog även av ett par Metallicalåtar. Egentligen så är det ju faktiskt Edgars förtjänst att vi startade bandet ö.h.t!
Efter det giget var vi hur som helst sålda och har spelat ihop sen dess. Vi har haft projekt på varsitt håll också samt andra projekt tillsammans med andra (t.ex The Troopers och G.Y.L.F), men Edgeland har alltid funnits. Under tidiga år under andra namn, men kittet, dvs vi, har varit detsamma. Och kommer alltid vara det.
Bor ni på samma ort idag så ni kan ses fysiskt, eller sker skapandet digitalt? Hur går låtskrivningsprocessen till?
Niklas och Jimmy bor kvar i Jämtland, men jag (Magnus) bor sedan 2014 i Visby på Gotland. Inte optimalt men vi har anpassat oss. Förr repade vi kanske 3-4 timmar 2 dagar i veckan, vilket gav kontinuitet, men kanske inte gynnade kreativiteten lika mycket som nu. Även om vi skickar idéer till varann digitalt så sker det mesta när vi träffas. I.o.m avståndet så koncentrerar vi låtskriveriet och jammandet till en eller ett par veckor om året. Då träffas vi nånstans där vi går in i bubbla och isolerar oss helt från omvärlden, oftast i Niklas stuga, och bara spelar, dricker nån bärs och hänger med varann. Då är det bara det som gäller och inget annat. Och jammar man 18 av dygnets 24 timmar i en vecka hinner man med rätt många riff. Man är ju som en urlakad gammelgädda en vecka efteråt, men det är LÄTT värt det!
Förra året var ni bl.a. en av akterna på festivalen Rockfesten här på Fröjdholmen. Vilken är den mest minnesvärda av era spelningar hittills? Och vart kommer man kunna se er lira härnäst tro?
Med Edgeland måste det nog bli Fjösstock på Mötesplatsen 2016. Det var första giget under Edgeland flaggan och det blev jäkligt bra.
Planerna finns på nån form av turné, men vi får se hur det landar med allt. Det blir förmodligen nåt gig i Visby och vi ska göra allt för att spela på så många platser som möjligt.
Vad vore dröm-scenen?
Magnus: Sweden Rock och Stortorget på Yran.
Niklas: Stortorget på Storsjöyran.
Jimmy: Globen! Där såg jag Scorpions 1988. Redan som elvaåring ville jag kliva upp på deras scen.
Senaste månaderna har ni ju släppt två singlar från er kommande platta – kan ni avslöja något om vad det är ni kommer bjuda på då?
Yes! Det blir albumsläpp den 24:e februari (digitalt). Vi har släppt två singlar från plattan varav den ena bl.a gått in som utmanare på P4-Toppen nu i veckan. The Clown, som den heter, har fått jäkligt bra mottagande och faktiskt hamnat på rotation hos ett par radiokanaler samt gjort gästinhopp på några riktigt stora Spotifylistor. Nu i dagarna fick vi även en otroligt fin recension av en snubbe i England som har en Youtubekanal. Sånt värmer ju i hårdrockshjärtat.
Den nya plattan är generellt sett tyngre än tidigare alster vi släppt och den kretsar textmässigt, och även visuellt, väldigt mycket runt fyren och fyrvaktaren och alla sägner och historier som finns runt det ämnet. Fyren är ju lite av vårt signum rent visuellt också, så det tedde sig ganska naturligt. Vi introducerar även en ny bekantskap i.o.m omslaget för albumet. Honom, eller ”den” kommer ni nog få se mer av. I olika skepnader kan tänkas…
Ser man rent produktionsmässigt så har vi lyft det till en helt ny nivå. Det har vi Marcus Edvardsson på Metallfabriken Studios att tacka för. Han har gjort ett makalöst bra jobb med inspelning, mixning och produktion. Det har också klickat jäkligt bra samarbetsmässigt, vilket kanske är det viktigaste av allt.
