“I början av 1900-talet bodde var femte svensk i Amerika. För de enskilda utvandrarna i Sverige såväl som i Europa var motiven främst ekonomiska. // Hos utvandrarna fanns också andra motiv än de rent ekonomiska, till exempel religiös frihet och ökad jämlikhet. Många reste också för äventyret och resan i sig eller för drömmen om ett annat slags liv”
Källa/läs mer
När jag ströscrollar Instagram dyker det upp ett inlägg under hashtaggen #oviken i mitt flöde som innehåller några bilder med tillhörande beskrivning:
From today’s visit to Oviken where my grandfather Per Oskar Olsson grew up before setting out for Canada about a century ago…
Den enda raden stjäl ögonblickligen min nyfikenhet. Kontot tillhör Norm Olson från Mission, Kanada. Jag singlar iväg ett meddelande till honom och får veta att det var hans farföräldrar som emigrerade. Erbjuder mig då att söka lite snabbt på hans anor, och innan jag ens hinner blinka (och innan han ens hinner svara, ska erkännas) så befinner jag mig djupt inne i de förtrollande skogarna som är våra kyrkoarkiv. Som att jag bara råkat snubbla dit men sen dröjer mig kvar.. Och som jag ibland uttrycker: jag älskar internet! Men nu ska inte det här handla om mig. Jag frågar vad han vet om sina farföräldrar och deras resa.
The most interesting thing is that my grandparents met in a small town in the center of Canada. They both came from Jamtland. He came from the Oviken area and she came from Ronnofors. They didn’t know each other in Sweden. They met at a loggers camp which my grandmothers sister operated with her husband Victor Persson (changed to Pearson in Canada). My grandmother worked there and my grandfather met her there when he came there for meals.
I assume that adventure and economic opportunities were the reason for both of them moving.
Men, för att börja från någon slags början – here we go; Norm Olsons farfar, Per Oskar Olsson, föds år 1893 i Västnår (eller “Westnår” enligt den gamla stavningen, och som på den tiden såg ut såhär).
Per Oskars föräldrar kommer båda från Lockne i Östersunds kommun. Mamman heter Märta Jonsdotter och är född 1862 . Pappan är Olof Gustaf Olofsson född 1859. Jag valde att inte backa alltför långt tillbaka utan fick faktiskt hejda mig lite.. Men vid tidpunkten för Per Oskars födelse så är Olof Gustaf arrendator, och det framgår då att paret är hitflyttade bönder från Mjäla, Myssjö. Där gifte de sig och fick sönerna Olof och Karl Joel, födda 1884 respektive 1889.
När Per Oskar är ett år gammal så flyttar de sedan vidare från Västnår till Bölåsen. Nu står pappan som arbetare. Och 1895 flyttar familjen in till Östersund, där de hyr in sig på både Prästgatan och Kyrkgatan. Och någon gång under den perioden så går de till en fotograf för att bli förevigade med det här fina porträttet:
Jag fortsätter att slå följe med familjen och 1898 återfinns de på Rödön, närmre bestämt i Hissmofors Hägra no 3. Fabriksområde. Fjärde sonen Axel Robert föds där 1899 och vid sekelskiftet står att pappan är Arbetare vid trämassefabrik. I folkräkningen för 1910 läser jag att både pappan och nu även Per Oskar är Arbetare vid Sulfitfabrik.
Hur det kunde vara att arbeta och leva där kan man läsa om i denna bok:
Kan dessutom nämna att jag även noterat att man i Riksarkivets läsesal kan ta del av liggare över personalen, de har en förteckning över underåriga också. Återigen- jag får hejda mig lite här och nu även om jag onekligen blir frestad att “bara åka in till stan en sväng och kolla lite”.. Finner i alla fall några fotografier från omkring den tiden då familjen bodde och arbetade på området, och möjligtvis att det är ren slump fast är inte den unge mannen på andra fotot ändå lite lik Per Oskar..?
Byline; Stiftelsen Jamtlis bildarkiv
Byline; Stiftelsen Jamtlis bildarkiv
Sedan inleds nästa kapitel i familjens liv; ett blankt blad att skriva sin fortsättning på.
Den som tar första stora klivet ut i det okända är Karl Joel- i augusti 1908 ger han sig som så många andra av mot Amerika. Äldsta brodern Olof flyttar först till Hissmofors där han gifter sig med arbeterskan Kristina Matilda Olofsdotter och de får en son ihop, Olof Gustaf Edvard. Allt under samma år, 1907. Tre år senare däremot så flyttar frun och sonen till Amerika, och Olof står då redan som ”vistas i Amerika” så man får anta att han åkte i förväg för att få lite ordning inför deras ankomst.
Och till Amerika bär det så iväg 1913-03-26 för den då tjugo år fyllda Per Oskar. Han reser inte ensam, utan i sällskap av sin pappa. Denne återflyttar dock till hemlandet redan 1913-12-15, och avlider 1914-06-10. Mamma Märta tar därefter den femtonårige Axel Robert och flyttar först till Hissmofors, och därefter bosätter de sig i Trondheim.
Jag är nu inte alls hemma på emigrantforskning eftersom jag inte ägnat mig alls åt det tidigare, men gjorde i alla fall ett tappert försök att leta vidare lite på Ancestry och hittade där det jag åtminstone starkt misstänker är Per Oskar, med tilltalsnamnet Oskar, och hans far Gustaf, i passagerarlistan för fartyget Cameronia. Deras avfärd skedde från Glasgow, Skottland, med ankomst till New York i USA den 28 april 1913 och den vidare angivna destinationen är Crooked River, Saskatchewan, Kanada.
“Runt 1920, när den stora utvandringen till USA nästan var över, befann sig Kanada mitt i sin storhetstid som invandrarland för svenskar. 100 000 svenskar kom till Kanada, ändå talas det nästan bara om emigrationen till USA.”
Källa/läs mer
Väl framme på andra sidan Atlanten träffar så Oskar kärleken; Wilhelmina Sundin kallad ”Minnie”, från Rönnöfors i Offerdals socken.
He worked in the bush (skogen) cutting trees at first and he met Minnie who helped with cooking etc. at a camp for the workers that her sister Marta and her husband Viktor Persson (changed to Victor Pearson) ran in the town of Fort Frances, They were married in 1927 with Victor and Marta as witnesses.
They had 3 children Ruth Vivian born 1929, Ivan Leonard (my dad) born 1932 died 2015 and Florence born 1935 died 1956.
Mer att läsa om “logging camps”
SKOGSHUGGARLÄGER / SKOGSARBETARKOJOR
Här finns, för den som vill, läsning på engelska om hur livet kunde te sig för en skogshuggare omkring den tiden. Kort utdrag: “Lumberjacks needed to eat an enormous amount of food to keep them going. Life in the logging camps (or “shanties”, as they were called) was strictly regulated; some companies even prohibited talking during meals. Some set incredibly short time periods in which the men could eat; most prohibited alcohol. Most men were also far from their families. Given that the lumberjacks didn’t work on Sundays, Saturday nights were normally spent telling stories, playing music and dancing.”
Och här står om hur det kunde vara att vara den som lagar all maten. “As it was, she maintained an impressive schedule: up at 4 am, serving breakfast at 6, usually with bacon and fried potatoes, pancakes, toast, and fruit. She served lunch at 11:30. If the men were staying out all day, she’d pack them lunches. The last meal of the day, at 5:30, usually included steak, roast beef or pork, cabbage, and bread. Cooking in-between meals, Rita often made 7 pies, 2 batches of cookies, 2 cakes, and as many as 500 doughnuts and 8 loaves of bread each day. She never went to bed before 8 or 8:30.”
His nickname was Fisk Oskar – he regularly fished where the Rainy River opens up into Rainy Lake in a small paddle boat and regularly caught fish for the family. He was so successful that other boats would come near to where he fished to see if his luck would rub off on them.
Per Oskar died in 1962 the same year as I was born on January 1st
I learned a couple of sayings from my dad and aunt as a kid such as Uff da – Hur star det till and bara bra. However, I started to study Swedish 2 years ago Duolingo augmented with watching Beck, Wallander, Bron and a few Swedish movies to get an ear for the language.
Det visar sig att Norm och hans familj just är ute på ett riktigt häftigt äventyr. De besöker flera av de platser där han har sina rötter. Inte helt osökt får det mig att tänka på de resor som deltagarna i “Allt för Sverige” får uppleva. Har ni inte sett avsnittet från 2019 när de besökte Oviken så går det för tillfället att se här eller direkt i videon längst ner i inlägget. För den som vill läsa lite om det finns en text i Oviks- och Myssjöbygden 2019.
I was always curious about my Swedish heritage on my dad’s side and my Scottish heritage on my mom’s side and was happy to be able to visit both places this summer while it was still possible to do with our teenage daughters!
Här i Gamla stan, Stockholm
Jag funderar mycket på hur den där inbyggda viljan att känna till våra rötter är så otroligt stark. Hur viktigt det faktiskt är att få ta del av sin egen historia. Blir också så berörd av tanken på hur så många familjemedlemmar skildes åt förr. Tog farväl för att kanske aldrig mer ha möjlighet att ses igen. Även om nu inte den här levnadsberättelsen utspelar sig till största delen i Oviken så tycker jag personligen det är så otroligt spännande när man kan följa såhär i fotspåren efter någon. Att få tillfälle att reflektera lite över hur lilla Oviken vävs ihop med övriga världen. Betänka hur fortsättningen ständigt formas utefter de beslut vi fattar, stora som små. Uträknade och slumpartade. Och spänning och äventyrslusta i all ära men det där sökandet och strävan efter ett bättre liv; att kasta sig nästintill handlöst ut i något utan att alls veta vad som väntar, i hopp om en högre levnadsstandard eller vad det nu må vara- självklart kan man inte undgå att dra paralleller till det människor gör runtom i världen även idag. Ibland fullkomligt frivilligt, ibland tvunget. Det slår verkligen an något inom mig. Plötsligt känns det så nära alltihopa, inte alls avlägset. Blir som så påtagligt hur det här med medmänsklighet är något som kan passera genom tid och rum, såväl som över landsgränser.
Här kan du göra en quiz om amerikasvenska hos ISOF
/Linn Aldberg
