I december vittjade jag bokhyllorna här hemma och plockade fram en bok som tillhört min mormors mor, nämligen ”Droms-Kåres berättelser: Om varelser och hemskheter i Oviksfjällen” utgiven 1993. För den som inte känner till den sen tidigare så är det en otroligt charmig bok tillika charmigt illustrerad. Utöver Droms-Kåre, som jag nästan skulle vilja påstå är lite som våran egen jämtländska motsvarighet till ”Plupp”, får man även stifta bekantskap med bl.a. Dörrsjöodjuret, Myggbettan och Oliken. Ja ni hör ju!
När jag därefter la upp ett inlägg på Oviksbygdens Instagramkonto med ett citat från boken tillsammans med omslagets akvarell så var det en del följare där som direkt blev nyfikna och gärna ville få tag på den. Efter några tappra googlingar var det dessvärre bara att konstatera att den är svår att få tag på i dessa dagar. Dock fick jag ändå för mig att jag skulle göra lite mera efterforskningar kring boken och dess uppkomst, och när jag lyckades hitta reda på författarinnan slog jag henne en signal..
Hej Marie-Louise Bohman!
Marie-Louise är idag 85 år och boende i Bollnäs. Hon berättar att under den perioden som boken kom till så bodde hon i Hallen tillsammans med sin man som var pensionerad präst. Själv var hon dels diakon, och arbetade även åt ett studieförbund, samt hade dessutom utöver det en egen firma som sysslade med trycksaker. Fullt upp med andra ord. Fotointresset var stort och ett tag åkte hon runt i hela Sverige och plåtade kyrkor till en almanacka. Det var noga att det stämde med årstiderna, så att almanackan hade passande omgivning för respektive månad.
Det var under en bilsemester, innan flytten norröver från Bollnäs ens var påtänkt, som makarna passerade Oviksfjällen. Det var allra första gången Marie-Louise ens såg ett riktigt fjäll, om än bara på håll. När hon fick syn på dem så ”klack det till i mig” som hon uttrycker det. Hon kände direkt att där ville hon vara. Det var det vackraste hon sett och hon började nästan gråta av glädjen.
Senare, på en av deras fjällturer uppför Dromskåran sa hon spontant nånting i stil med ”undrar vem som bor här i grottorna.. Det ser ut som att det är en Droms-Kåre”, varpå hon fick svaret att hon borde ju skriva om det; ”du går ju hela tiden och pratar om vilka som bor på olika ställen”. Och så fick det faktiskt bli. Resten av boken kom till henne väldigt snabbt, hon tänkte ut allting i huvudet och sen var det bara att skriva ner.
”Dammån har frusit och det hänger långa istappar i forsarna som skimrar i regnbågens alla färger. Det känns som om man inte vill prata, för det är så vackert. Men när Droms-Kåre kommer ut ur sin grotta och får syn på oss, då går det inte att hålla tyst längre. Det är så mycket vi har att prata om. Vi går in i grottan och blir bjudna på varm lingondricka och mjukstutar och sen får vi vila oss en stund, så vi orkar vara uppe hela natten.”
Den som kom att illustrera Droms-Kåre blev Gunnel Lundholm, än idag aktiv i sitt konstnärsskap och bosatt i Hallen där hon har sin ateljé. Jag tog och ringde upp henne också. Som oftast när man pratar med någon så hinner man ju snudda vid annat än exakt det som ärendet gällde och det visade sig bl.a. att hon spelar andrafiol i Ovikens kammarorkester- lite kul som “bonusfakta”!
När det gällde utformningen av Droms-Kåre fick hon fria händer till att komma med egna förslag. Och det var lite knepigt först att få till rätta figuren. Faktiskt var det så att Droms-Kåre kom till under ett pepparkaksbak strax före jul, när en av pepparkaksgubbarna brändes fast på plåten och ändrade form och då tänkte hon att sådär skulle Droms-Kåre se ut. Direkt efteråt tecknade hon det som kom att bli Droms-Kåre, med viss modifikation mot pepparkakan naturligtvis.
De övriga varelserna från boken skapade hon direkt i huvudet utifrån Marie-Louise beskrivningar. Eftersom Gunnel både vandrat mycket och åkt skidor i trakterna kring Drommen så kunde hon hämta mycket inspiration därifrån.
Tydligen kommer det ofta in förfrågningar om Droms-Kåre på biblioteket i Hallen. Gunnel har skänkt 2 böcker dit, och tycker det är synd att det trycktes för få exemplar.
Det låter som att de båda ser tillbaka på det hela som att det var ett väldigt trivsamt samarbete.
”Det var underbara människor som bodde i Hallen” säger Marie-Louise med värme när hon tänker tillbaks på tiden där.
Marie-Louise har även publicerat en diktbok med lite tyngre tema. Det märks att skrivandet är väldigt viktigt för henne, och att hon utöver allt fantastiskt som finns i hennes fantasi också har mycket att förmedla från det verkliga livet- kanske hon rentav borde ge ut sina memoarer..
För den som nu vill få chansen att läsa om Droms-Kåre och gänget så finns den i alla fall som sagt att låna på vissa bibliotek, det är en underbar bok för både små och stora verkligen. Och kanske är det värt att hålla korpgluggarna öppna på sajter såsom bokbörsen om man vill försöka norpa åt sig ett eget exemplar att ha i sin ägo.
Halvvägs mellan Oviksfjällen och Storsjön ligger ett annat hemskt ställe. Det är Kusbölehelvetet. Bara namnet är ju ruskigt. Det är en djup, mörk och kall ravin med en svart fors på botten, som kommer upp från underjorden. Här är alltid mörkt och fuktigt och här bor de hemska Bölkusarna.
Jag har personligen alltid tyckt om att läsa, och kommer ihåg att jag verkligen fastnade för den som barn och ville dyka in i den där världen av mystiska varelser som levde mitt bland våra bekanta fjäll. Det var nog delvis just det som var så häftigt, att de två världarna möttes- fantasi och verklighet kombinerades på ett så spännande sätt. När jag upprepade gånger hos mormors mor (eller “mammasmomma” som hon alltid hetat för mig) bad att få kika i boken, fick jag den till slut.
Såhär drygt 25 år senare kan jag som 33-åring fortfarande komma att tänka på filurerna när jag befinner mig i de nämnda fjälltrakterna och känna hur de väcker något inom mig. Fantasin och barndomsminnenena liksom glittrar till inombords som en osynlig skatt som gör sig påmind om att jag bär på den. Och nu är ju inte det här alls en recension i den bemärkelsen men ändock- är inte det ett ganska fint betyg så säg.
/Linn Aldberg
